Man får starkare ben i uppförsbacke

Chillar i soffan på mitt 4:e hem med okammat hår och vacker musik i bakgrunden. Jessica är och jobbar.. och jag tänker taga plats i badkaret.
 

Jag håller på att skriva en sammanfattning på dagarna nu för tiden (vilket jag är spyless på) och det gör att jag använder word ganska flitigt. Vilket kan tyckas vara ett väldigt bra program där man kan hitta rättstavning och andra bra grejjer för att få en text att se och låta anständig. Inte nog med att den rödmarkerar ord som jag stavar fel, ibland kan den ju även grönmarkera då den tycker att jag använder kass gramatik också. Som fallet var idag, vilket gjorde mig less.."att jag aldrig kan formulera mig rätt"- tänkte jag och högerklickade för att se vad den skulle gnälla på. Men till min stora glädje så möttes jag av denna text:
" Beakta ordformen hörsamma. I normal sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk".

Det är ju helt perfekt. Det är ju precis invecklad och byråkratisk som jag vill vara! Det tar sig (sa mordbrännarn)

Startar en ny vecka med att kliva upp före tuppen och plugga. Jorå, självdisciplinen är det inget fel på.

När man dessutom får lyssna på nått så vackert som detta känns det inte ens jobbigt:
Laleh – Sjung

Jag har denna vecka kunnat titulera mig med sinnesstämmningen "bitter". Det har varit en del duster så att säga, sånna som man måste lösa med lite lösgodis. Ja det hör ni ju redan på namnet att det där lösgodiset kommer med lösningarna. Sen kanske det medför andra problem i sig, typ övervikt och diabetes eller liknande. Men man kan faktiskt inte gå och vara bitter hela livet heller. 

I veckan har jag varit så bitter att jag till och med snickrat ihop en låda, på denna låda kan du läsa:

"saker som stör mig (bryt ihop och kom igen)"

I denna låda lägger jag alltså ner lappar där jag skriver upp just saker som stör mig. Vilket kan vara allt från något på skolan, mig själv, nån person på ICA, att lägenheten ser ut som ett helt helvete, att jag måste duscha osv osv.

Dessa lappar kan jag sedan använda som inspiration då jag ska börja skriva på en diktsamling. Vem vet, innan året är slut kanske ni kan beställa en liten julklapp till en vän i stil med "Sabinas bitterfittigaste diktsamling, en samling dikter mellan ICA och helvetet"

Firar att jag blivit delägare av lägenheten jag bor i genom att köpa mig en fin prickig klänning att vara vacker i framöver. Och på spisen kokar min livs första köttgryta.
Jodå, ibland tar livet sina vändningar åt det mer lovande hållet.

Måste klappa mig själv på axeln nästan varje dag numer.

Och på måndag har jag min första föreläsning i sociologi. Spännande.

Jag har just skickat in en inlämningsuppgift till min lärare. Sånt ger mig alltid ångest. Jag tvingas läsa igenom det jag skrivit om och om och om igen och blir liksom aldrig nöjd. Tillslut bestämmer jag mig att det inte går att hålla på som jag gör och plötsligt så skickar jag bara in det.

Nackdelen med programmet som vi lämnar in uppgifter genom är att när man laddat upp sin uppgift och klickar på SKICKA. Då poppar en liten ruta upp och säger. "Vill du skicka in den här uppgiften?" Eller egentligen vet jag inte om det är exakt så den frågar eftersom jag paniktrycker på JA-knappen eftersom jag redan spenderat flera dagar på att fundera på om uppgifter är "bra nog". Har liksom ingen mer tid att förlora på att sitta och värdera om uppgiften duger eller inte..

Det finaste här i livet kan man inte se eller ta på.

Det finns i ditt hjärta

Adele – Make You Feel My Love (album)

Idag när jag skulle duktighetsstämpla mig själv blev det en såndär "det här är livet"-uppenbarelse som dök upp mitt framför näsan på mig.^
Oftast när jag ska duktighetsstämpla mig själv handlar det om sport. Eftersom den kategorin är min största svaghet. Jag är inte lat, absolut inte. Jag tycker bara inte träning är sådär vanisinnigt roligt. Men, som alltid finns det endel undantag och längdskidåkning är ett sådant. För trots att lugorna vill sprängas och blodsmaken sakta men säkert stiger sig uppåt då jag väl är i spåren så tycker jag, på riktigt, att det är väldigt roligt.
Hur som, jag hade för avsikt att åka skidor idag. Men eftersom det var de allra bästa skidloppen på TV så var jag lite uppbokad under dagen, vilket gjorde att min egna skidåkning sköts mot kvällen. Vilket givetvis inte är något problem då det faktiskt finns elljusspår att staka sig fram i.

Jag tog mig en promenad till Odensala efter middagen med pigga friska ben och ett glatt humör. När 20 minuters promenad var avslutad och jag insåg att jag inte hade en aning om vars skidspåret var, frågade jag en man med hund (alla i den här staden har hund). Han pekade vars ELLJUSspåret var, men där lyste elljuset med sin frånvaro. Det var alltså släckt. Men. skam.den.som.ger.sig.

Eftersom skidåkning faktiskt går på spår, klev jag in i spåret och drog ett varv i den kolsvartaste skogen. Utan urspårning, brutna ben, skräckslagen tjej, äckliga hundar osv.

Dagens lärdom. Det blir aldrig som man tänkt sig. Ibland kanske inte livet har mer att erbjuda, än ett släckt elljusspår.